Life By LCHF

Jag läste ett sådant bra inlägg av LCHFingengören om viktnoja. Kan inte annat än hålla med. Jag avskyr BMI, det är så knasigt att använda det som ett mått för normalvikt. Vem har bestämt att det ska vara på det viset?

 

Om jag skulle vara normalviktig enligt BMI så måste jag gå ner till 75 kilo. Det är 12 kilo mindre än jag väger idag. Jag vet faktiskt inte om jag vill väga så lite. 

Jag ser tillbaka till mitt första inlägg, så desperat och olycklig jag var, mina tankar handlade om hetsbantning, jag ser mellan raderna att jag ville använda LCHF som en quickfix, inte som en långvarig förändring. Det vill jag nu.

 

Startvikt fredag 1 april 2016 92,0 kg.

Delmål 1: 85 kg (slutet på maj)

Delmål 2: 80 kg ( slutet på juni)

Mitt självdestruktiva jag trodde att det fanns en möjlighet att gå ner 12 kilo på 3 månader. Snacka om kortsiktigt och sorgligt. 

Jag har landat i att detta kommer ta tid, jag kommer inte gå ner fem kilo till på en månad jag blir inte lyckligare av att den klänningen på den festen kommer sitta lite finare. Jag har inte lyckats med målet som jag satte upp i april och det gör ingenting. Jag har en tendens av att vara hårt mot mig själv efter att jag känner mig misslyckad, som ett straff. Resultatet är att jag då sätter upp ett mål om inte är realistiskt utifrån den livsstil jag vill leva. Det är resultatet. Jag ska nu arbeta långsiktigt och glädjefyllt med mig själv och min kroppsresa. 

 

Så, bort med dumma tankar, hets om BMI eller en rippad bikinikropp som det krävs operationer att uppnå. Jag har landat i mitt ideal och min målbild med mig själv. Jag vill må bra, jag vill vara pigg och frisk, jag vill orka med att arbeta i trädgården, gå i skogen och vandra i fjällen. Det är mitt mål. Alla dessa saker kommer gå lättare om jag är lättare. Mina uppsatta viktmål kommer att kvarstå, men tiden som det får ta kommer inte vara satt. Det är en sund inställning tycker jag!

 

Startvikt fredag 1 april 2016 92,0 kg.

Delmål 1: 85 kg

Delmål 2: 80 kg